Senaste inläggen

ANNONS
Av Linda - 2 januari 2014 10:23

Många gör tillbakablickar över året som gått på sina bloggar och hemsidor.

Visst är det roligt att läsa om alla duktiga hundmänniskor som gjort fantastiska insatser under det gångna året, framförallt när det gäller golden retrievers och deras ägare.


Själv väljer jag att inte blicka tillbaka på det skitår som gått, det värsta, sämsta skitår någonsin där jag fick ta farväl av min fina Lidas alldeles för tidigt.

Där andra tränings och tävlings vänner oxå förlorat sina fyrbenta och nära och kära.


Det enda bra med det jäkla året var väl att jag fick lära känna Buza.   


Nu blickar jag framåt istället, mot en vår där jag förhoppningsvis ska starta lydnads ettan med fröken hårboll.

En trip till England med bästa Linda


En träningshelg i lydnad med Anders Svensson


Och har jag tur och allt går vägen utökas flocken kanske med en ny guling, håller tassar och tår för det.

Och sen är det sommar, och vem vet vad den har att erbjuda.

 




ANNONS
Av Linda - 27 december 2013 20:38

Då, för 5 månader sedan, då jag köpte Buza eftersom längtan efter att träna hund var så stor, trodde jag inte riktigt att det skulle bli såhär.

Den första månaden var ju rolig, annorlunda med en anna hundras,

Sedan bröt helvetet loss.

Ständiga konflikter, tråkiga träningar som inte lyckades, frustrerad matte, förvirrad hund, jag slet och jag slet mit hår, hur i hela friden ska man gå till väga för att få ordning på en sån här hund?


Värre och värre blev det, jag började tro på vad jag tidigare tyckt om mej själv, jag är ingen vallhunds människa, Buza kommer aldrig att bli en hund man kan tävla med, hon kommer att bli en sällskapshund som får gå här och skrota.

Ju mer jag kämpade ju mer hjärndöd verkade hundfan, folk runt omkring kom med åsikter om att jag pressade min unghund, jag tränade för mkt mm, mm

Ännu mer tvivel på mej själv, åter igen är jag oerhört tacksam för dessa underbara tävlingsmänniskor det finns runt om i landet som stöttat och kommit med tips.

Framförallt trott på det jag gjort med min hund, det är ju trots allt inte min första hund jag tränat och

känns det rätt så är det rätt menar de   

Värsta hunden på valpkursen var hon kändes det som, andra hundar kunde sitta kvar, de kom när deras matte/husse kallade -inte mitt monster till hund i alla fall.....


Så många timmar, så mycket tid, så mycket grubblande och tänkande....


Och här är vi nu-

Den där hårbollen är en riktigt trevlig filur, inga tveksamheter vad som gäller när kopplet knäpps av från selen - man tittar upp och frågar om det är ok att springa iväg,

När jag kommer hem efter jobb, möts jag av en hund som inte kan kontrollera sina känslor, hon pussas, hon bits hon "bölar" av glädje, jäkligt najs måste jag säga, har aldrig haft en hund som visar sån enorm okontrollerad glädje.


Tar jag på mej träningsjackan, är HON först vid dörren, glittrande ögon, förväntansfullt kroppspråk

- träning är allvarliga grejor....


När vi tränar lägger hon all sin energi på att försöka göra rätt,

blir det missförstånd då drar hon oftast-

inte repor på planen som innan utan alltid till rutan om den är uppställd- för "kärringen" brukar ju jubla och se glad och nöjd  ut när hon springer in där - ett säkert kort liksom.

Momenten börjar komma mer och mer, vi är absolut inte klara med något moment men vi börjar se en början på momentfärdighet   

Sitt kvar- jodå, nästan 9 månader gammal, då börjar hon kunna det oxå.


Idag fick hon hämta en apport som hon varit med och lagt ut för första gången, en matskål bakom mej som står tråkig i tävlings pos.

Tycker hon fixar det hela riktigt väl.


   Givetvis tränades rutan oxå!!

Duktig Buza trots en Foppa som gärna ville vara med och störa.


Tänk om jag hade gett upp då,när hon var så jäkla jobbig.

Så mycket roligt vi hade missat.

Min duktiga Buza och jag.
  








Av Linda - 16 december 2013 19:58

Äntligen en leidg dag och idag bestämde jag mig för att fara iväg till Trelleborgs brukshundklubb för att köra ett lydnadspass, istället för att träna sent på kvällen under en gatlykta eller köksträna även om man inte ska underskatta sådana träningar .


Helt klar i tanke och planering över min träning och givetvis hur hon skulle gå, som en klocka så klart....

För första gången fick Buza inte se när jag satte upp rutan, spännande och i min fantasi såg jag henne swischa fram i full fart och ställa sig i mitten, det var ju bara till att hämta hundarna nu ju.


In på apellplan med hundarna och det första Buza gör, är att få syn på hästarna som står fridfullt i sin hage bredvid och tittar på oss.

 

Hårbollen börjar morra och moppsa sig,  - äh lägg av säger jag och förbereder oss för att börja med en linförighet.

Helt åt skogen gick ju det, för hon skulle inte gå bredvid mig, lite i sidled eller backandes gick ju bra, för de där megastora monstren var hon ju bara tvungen att hålla koll på.


Det blev till att avbryta och påbörja nästa projekt-

gå och titta på hästarna.


Med Buza i släptåg i kopplet, kom vi till slut fram till hästarna, efter att stått och pratat med dem ett tag vågade sig prinsessan fram och vi gick lite fram och tillbaka förbi hästarna tills hon verkade avslappnad.


Tillbaka till träningen, ställde upp 10 meter från rutan, sa nu ska vi till rutan, kommenderade och hon sprang så snabbt i rasande fart.....

rakt bakt till Foppa som låg uppbunden en bit där ifrån....


Prövade igen, tog ett steg framåt, prinsessan intog samma rasande fart rakt fram till rutans mitt,   flera gånger från olika håll och kanter, duktiga söta lilla sessa   

Kanske ska jag ta och börja flytta på rutan efter varje skick nu.....

Tränade hoppet, vilken enastående skillnad från förra gången vi tränade. så bra och vilket fokus hon kan ha.


Valde att låta henne vila, hon verkade trött efter allt tränande med att titta på hästarna  innan, dessa vackra varelser ägnade hon inte längre någon uppmärksamhet åt.


Foppa fick ett pass med hela moment, anpassade efter hans gamla ben, jag brukar annars mest köra delar av de olika momenten med honom.

Oj vad han gick idag gammelgubben   

fritt följ, rutan, apportering med dir.  hopp apport och fjärr körde han och alla moment gjorde han helhjärtat med en enorm glädje och energi

 


Buzas pass nr 2

läggande under gång, vilka framsteg hon gör från  gång till gång


platsliggning går oxå framåt, hon bjuder självmant på att lägga ner hakan i marken många gånger.

Bakslag i linförigheten men det får man väl räkna med, nåt ska vi väl ha att träna på   


 


Av Linda - 11 december 2013 13:12

Asså!!!!

Efter allt tjat om hur vild, svår, busig, knäpp, jobbig och trög Buza varit under de här 4 månaderna hon bott hos oss så är det bannemej dax att beskriva hur jädrans duktig hon kan vara.

Jag har gått från att tycka om, till att fullkomligt älska den här lilla hårbollen.  


  I förgår tränades det linförighet, det känns riktigt bra, nu börjar hon ta uppgiften på allvar oxå, det är liksom inte bara till att gå efter en godisbit utan hon jobbar på fint för att få den.



Jag märker en koncentration på henne som inte funnits tidigare, hon är inte lika otålig utan tänker verkligen hur hon ska göra rätt, stå stilla går riktigt bra.

Ställandet under gång är en favoritlek, lite negativit då hon taggar upp och glömmer att hon ska stanna med alla 4 tassarna, men det kommer att bli bra när det är färdigt tror jag.


Rutan kan hon alldeles själv, onödigt att vänta på att kärringen ska säga åt henne vad hon ska göra när hon vet vart hon ska, bara att sticka dit ju tycker hon       

En mindre trevlig erfarenhet är  att jag inte ska ha henne lös när jag plockar ihop efter oss....

Plockade undan rutan, det såg väl trevligt ut att jag stod där och pillade, så trevligt att hon sprang i full fart rakt in i mitt huvud när jag stod på huk, hennes hårda skalle på mitt ögonbryn, tjo vad det gjorde ont, svartnade för ögonen och jag såg både stjärnor och planeter.

Jag förväntade mej en annan färgskiftning  över ögonbrynet när jag tittade mej i spegeln när jag kom hem, nädå det var bara en bula,även en vanlig bula gör jävligt ont.



Igår bestämde jag mig för att ta en sväng till bruksan med henne, det är ju ganske länge sedan vi var där.

Vi tränade för oss själv, litade inte på att hon skulle hålla sig hos mej till en början, men jodå, hon hade inget annat i tankarna än att få träna, visst tittade hon till på Mona & Spex som tränade en bit bort men var superduktig på allt jag bad henne göra.


Nja, Hoppet är tydligen oxå en riktigt trigger, det kunde hon oxå utan att jag sa åt henne att hoppa, flera gånger om faktiskt och hon såg lika nöjd ut efter varje hopp hon utförde.


Gårdagens svåraste var när Mona skulle kolla lintottens tänder, det var svårt att sitta stilla, men efter ett par försök gick det vägen, Tack för hjälpen Mona !!



Dagens bästa var ändå efter att jag rastat hundarna och vi skulle åka hem, jag öppnade bakluckan och skulle sätta in dem,nänä sa Buza och skulle slinka iväg, jag ska inte hem  sa hon,VI ska in där..... in på apellplan.

Jag tror nog hon tycker om att träna den där lilla....

Och så barnens kommentar, de som skrattat och undrat om jag verkligen ska tävla med henne - "hon som är så korkad," igår sa Hugo

- Mamma, hon e faktiskt duktig


Idag har vi bara njutit av en promenad i skogen, men jag har en känsla, jag tror att en liten schapendoes flicka med all säkerhet  kan bli lika duktig som en golden.

 












Av Linda - 8 december 2013 11:55

Ja, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som hänt men lilla fröken B har förändrats.

Ja, hon har börjat löpa, och samtidigt med detta har en personlighetsförändring skett,


Lilla fröken Buza har plötsligt blivit väldigt förig, hon vill träna och hon vill göra rätt och hon anstränger sig som aldrig förr med att försöka vara till lags.

Shit vad underbar hon är när hon är på det här viset.

Hon kommer kanske bar att vara såhär när hon löper, men jag hoppas ju att det kommer att fortsätta vara såhär framöver, att den svåra tiden är förbi och att vi är överens om vad som gäller.


Sist jag och Linda tränade, märkte hon oxå en stor förändring på lilla B. som natt och dag sa hon, ja så är det verkligen.

Inkallningen var bra, hoppet var bra, hon börjar koncentrera sig på sitt kvar och lägga sig i ljusets hastighet det kan hon.   



Nu är det kul att träna, när allt inte handlar om vart hennes fokus ska ligga, nu går vi in i moment träningen,

Att stå stilla - jodå det börjar arta sig och att ställa sig under gång är väldigt kul tydligen.

Hålla apporten är inga problem vare sig det gäller trä eller metallapport.

Tandvisningen är inte heller några större problem.

Så om några månader ska vi nog kunna ta oss ut på tävlingsbanan.


 



Av Linda - 1 december 2013 21:09

Efter att jobbat så mycket i motvind med Buza, känns det nu som om den värsta stormen lagt sig, vinden börjar vända, jag börjar kunna blicka framåt igen och är inte  förblindad av alla problem och  svårigheter vi har.

Det är så lätt att stirra sig blind på svårigheterna att man inte ser lösningarna, som ligger mitt framför ögonen.

Jag är tacksam över att få ha så duktiga och välutbildade hundmänniskor i min närhet, som ser möjligheterna när jag själv inte gör det.



Visst har jag själv haft det på känn, varför hon varit så omöjlig den här lilla loppan, att hormonerna rusar och det inte finns nån koppling mellan cellerna i hjärnan på henne, nu är hon inte liten längre, Buza har börjat löpa.....


Visst har vi utvecklingsamtal, ibland flera gånger i veckan, vad som är tillåtet och inte i vår flock, tror att dessa samtal kommer att fortsätta ett tag framåt.


Många dagars vila har det varit, istället för lydnadsträning har hundarna fått jobba med mig på demensboendet, det tar lika mkt på krafterna på dem som på mej.

Vilodag för dem igår oxå när jag var på tävlingsledarutbildning hela dagen.


Men idag!!!!!  Idag var en bra dag, ff börjar arta sig, det känns väldigt balanserat och fint, vi har börjat svänga oxå, vänstersvängarna går fin fint, lite mer att slipa på i höger svängen.


Jag tror inte jag lagt ner så här mkt tid på någon annan hund förut, att det ska vara så bra och noga som möjligt redan från början, visst går träningen framåt, men inte i samma rasande fart som jag är van vid,


Rutan är ett moment som fröken älskar, nästna det bästa som finns, förstår hon inte vad jag menar med nåt annat eller om hon känner ett sug efter godis så är ju rutan ett säkert ställe att gå till .....


ställandet under gång och att stå stilla tränas det flitigt på, just det där med att hålla 4 tassar stilla samtidigt, det är tydligen väldigt svårt och jobbigt.


Sitt kvar, efter tipset i helgen behövdes det inte många repetitioner för att fröken lilla skulle söka kontakt snabbare. Jag tror att vi kan ha en lösning på problemet.



När vi är på samma planet hon och jag, då är vi faktiskt ett ganska bra team, faktiskt så bra att jag faktiskt tror att vi kan bli riktigt bra tillsammans.


Foppa, den fina gammelgubben   

han fick sig ett pass han med, mycket överlycklig klarade ha sina uppgifter med betyget mycket väl godgänt


 











Av Linda - 26 november 2013 10:46

Buza har ju varit lite buzig hela tiden jag haft henne, men! Någonting händer när hon fyller ny månad, det är underligt att det händer saker just då eller är der bara slumpen att det blivit just i sluet på varje månad hon beter sig som en vilde?

Jag fick henne ju ganska sent 4 mån, vid 5 månaders ålder började hon dumma sig, jaja unghundstrams, det får vi kämpa oss genom, vid 6 månadersålder var hon så tokig att jag nästan undrarde om det kanske  var så att hon var sinnes sjuk,

Visst händer det mycket i kroppen på de små liven, men lite ska de väl kunna ta in.

Funderingar kring löp, men inte kan väl en sån "liten " löpa, bara 6 månader.....

Jag kontaktade uppfödaren, jo visst , Buzas mamma hade ju löpt första gången vid just 6 månader, men hon trodde att hon blivit "igångsatt" av en annan tik hemma.

Jag kollade och kollade men inget spår av nåt löp fanns, men så är tydligen Olivia en tik som löper tyst....


Nåja, vi tog oss över den prövningen tills fröken blev 7 månader, då bröt helsiket ut igen.

Och nu när hon fyller 8 månader ja samma sak igen, det är jättekonstigt, är det  tikar som är så här ?

Mina 3 golden hanar jag haft tidigare har inte haft ett sånt här tydligt mönster utan kanske varit lite småjobbiga mest hela tiden under unghunds perioden.


Buza är helt i sin egen glasbubbla och jag står utanför och bankar på dörren, det är omöjligt att nå fram till henne när hon är på det här viset, Ibland ser hon mej faktiskt i sin bubbla och försöker öppna dörren, men vet inte hur hon ska öppna den.

Så frustrerande!!!!


Så finns det där där stunderna, då hon är den mest bedårande schapendoesflickan i hela världen, då när vi samarbetar, då kan jag nästan få känslan av att vi är oslagbara, hon och jag tillsammans i vår bubbla.


  

Jag har letat upp klipp på YouTube på schappar som tränar/tävlar lydnad, för känslan kommer med jämna mellanrum att med en schappe kommer man ingen vart, det är bara en promenadhund.


Visst sitter jag och flinar åt de där på YouTube, det ser kul ut, förare och hund på  helt olika planeter, jag tror ju inte att föraren tycker det är så himla roligt när dens hund har sånna där Buza fasoner för sig, men så finns det ju de där.... de där som strör tingelingdamm runt sig när de visar upp sina färdigheter.

Sånna ska vi bli! Visst har fröken bus gott om tingelingdamm, vi ska bara komma på hur vi ska göra för att det ska strös ut snyggt och ge en wow känsla när folk ser oss ute på planen framöver.

Just nu undrar väl folk mest - hur ska hon få ordning på - det där!



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se