Alla inlägg under oktober 2013

Av Linda - 28 oktober 2013 12:14

Tråkmåns är väl vad "B" tyckt om mej de senaste dagarna, Tårtbak, jobb och en förkylning har gjort att hundtränandet blivit "lidande".

Det har mest blivit promenader som aktivering, vilket uppskattas men hjärnan blir ju inte trött för att benen får gå,  'en tur till stranden där Foppa beslutade sig för ett tångbad, lättade ju inte direkt på stämningen, i havet kom han efter att gått över den torra tången på strandkanten, när han väl tagit sig ett dopp i den stinkande sörjan kunde han med nöd och näppe ta sig upp ur geggan,

Snygg var han INTE!!

 

Att duscha honom ren tog en halv evighet, lustigt det där, ha kan bada i allt skit men en ren dusch uppskattas inte...

Den lilla hade i allafall vett att stanna på land.

 

Efter att ha gjort 2 tåtrtor i fredags      han vi med lite rutan tränig i trädgården, en superladdad Buza som ibland gjorde rätt och ibland var helt lost, men kul hade hon i alla fall.

Lördagens aktivitet bestod av en stadspromenad med husse medans jag handlade och förberedde mig inför studande kalas.

Detta var inte nog för fröken Buza som är full sv energi som kommer ut på alla möjliga lustiga vis, hon kan vara ganska jobbig och nu inser jag hur mycket tid och energi jag verkligen lägger ner på henne.


Igår var det kalasdax!!!

först hämtades några doptårtor      

Sedn laga mat för fulla muggar,....

några av presenterna :

    en tjusig fleecetröja med Buza tryckt på ryggen, ett fint hurtta regntäcke till prinsessan och en bibel att bläddra i vid sänggåendet, samt en kamptrasa vi fått av Linda och de skäggiga damerna.


Iförmiddags fick det bli lite köksträning, vem vill gå ut och träna i ösregn liksom, ingångar tränades, måste säg att hon är duktig nu, lite vändningar på stället, går sådär, lägga ner hakan i golvet med mig sidan om, nu börjar det hända saker här, mycket nöjd med damen, sist men inte minst , hålla föremål, denna gången fick det bli en gaffel, vi fortsätter sakta men säkert framåt i denna övningen, mkt nöjd med henne.


Nu, tröstäta lite tårta innan det är dax att snörvlande och nysande åka till jobb

 



Av Linda - 23 oktober 2013 22:37

Nytt ställe att träna på idag, idag valde jag att åka till östervångsparken och träna, lilla B brukar ju inte gilla det här med nya platser.

Ett gäng dagisbarn & några fröknar var perfekt störningsträning, där de satt och fikade precis bredvid gräsplätten, samt att några av barnen rörde sig av och an lite hit och dit.


Satte fast hundarna i kroken i marken och satte upp rutan med band, la target i mitten.

Buza hade tydligen studerat mig noga för när jag knäppte loss henne travade hon självmant med bestämda steg rakt in i rutan och ställde sig på plattan, TJOHO!!!- glädjen var total, hon kan- hon förstår !!


2 gånger till och de gick lika bra, jag kan inte riktigt förstå att hon jag brukar träna med- hon som går ut för att träna vittring och glömmer vittringspinnarna ett flertal gånger- att hon ser vilken nyckel som passar min hund.   


Att hålla vittringspinnen går sakta sakta åt rätt håll, har börjat mer och mer med omvänt lockande och det tycks vara rätt på henne.

Klossen - hon rör sig fint runt, nu ska vi bara jobba med att hon håller rätt pos. vid sidan.

Sitt kvar-  jag har fegat och fegat, hållt mig nära henne hela tiden, tänkte att nu måste jag ju lite på henne att hon förstår, att gå runt henne i en cirkel på en meter är inga problem, gå fram och tillbaka och runt på båda sidor , inga problem, till och med när jag går och ställer mig bakom henne sitter hon fint utan att vända sig om.

Prövade att gå rakt ut ifrån henne, men efter 5 meter kom hon, för långt med andra ord, jaja, man måste chansa ibland för att veta med säkerhet, bara till att backa bandet igen.


De andra hundarna jag tränat har jag vid ingångarna från ställande & läggande under gång gått in på hundens vänstra sida och vänt upp.

Med Buza planerar jag att gå runt henne, så tränar vi ju en början på Z:at på samma gång.


Dagens förlust - vi blev av med den enda bollen buza verkligen tycker om, en ceriserosa geleig boll, en sån som studsar på vatten, kommer inte ihåg var jag köpte denna, hoppas att vi hittar en likadan igen.


Dagens Buzaträning blev helt olik den förra träningen, gud vad duktig hon var idag, min lilla trollunge

 

Foppa tränade oxå lite, lite slalom mellan benen och rutan.

Lydnaden tycker han inte längre är så himlastormande rolig, han gör det jag ber honom om men glöden finns inte där, inte som när vi bara tramsar.

Och så tycker han att han är tillräckligt gammal för att göra precis som han vill, låtsas att han inte hör när jag jag kallar, utan går på sitt eget håll, för hör det gör han , jodå, hade jag prasslat med en  påse hade han varit snabbare än vinden.

Foppa har alltid varit en självständig själ, en oerhört trevlig hund, men ganske svårmotiverad att jobba.

Just den här självtändigheten har bara blivit större ju äldre han blivit, att han struntar , ja rent ut sagt skiter i att komma när jag kallar gör mig inte så glad, jag vill ju ha en ovillkorlig inkallning, kallar jag så vill jag att du kommer NU och inte sen.

Tyvärr är vi ganska ofta oense när det gäller den biten så nu är det mest" no more freedom for him" när vi är ute på promenad, koppel på helt enkelt.


 


Och så var det ju den mest oförskämda kommentaren jag fått någonsin tror jag och den kom från min son idag..

-mamma ska du tävla lydnad med Buza?

- Ja, jag hade tänkt det

- haha ni kommer att vara de största losers,

- va,varför det?

- jo för hon är ju så efterbliven!!!!


Vad svarar man på det!?

jag sa ingenting alls, med ett flin på läpparna tänker jag, vänta du din lilla skitunge, om 3-4 år, då kommer den här knasiga hunden att vara en alldeles utmärkt elithund, bara vänta så ska vi visa vad vi kan,   jag och min knäppfia.








Av Linda - 20 oktober 2013 23:08

Häromdagen träffades jag och Linda för ett träningspass, denna gången på oxie brukshundklubb.

Buza var taggad som bara den, har kännt att det är något som inte riktigt stämmer med oss när jag vill att vi ska till rutan.

Jag säger åt henne att "nu ska vi till rutan" och hon bygger upp en enorm förväntan- på mej!

Hon klistrar fast vid mej och vill att vi ska ha kul tillsammans, och har inte en tanke på att hon ska gå ifrån.


Linda påpekade att det där vi gör- det är nog inte rätt metod för Buza och jag måste inse att hon har rätt, jag som är emot att ha en massa saker i rutan som man sedan måste jobba bort har numera en target i rutan, det fungerar 100 gånger bättre.


Jag märker hur svårt jag har att komma ur "golden tränartänket", Buza vill ha tydliga signaler vad hon ska göra, inte försöka luska ut det på egen hand, måste bli bättre här, visa och hjälp, tro inte att hon ska försöka sjäv.


Tänka att jag har en sån smart träningskompis som kommer med enkla lösningar, där man har grunden mitt framför näsan utan att tänka på det själv.


Rutan gick bra, inkallningen jättebra, klossen bra, nedläggande litet skall, men det ska väl gå bort så småning om.



Vad som framförallt värmde extra mycket är att Linda tycker att hon vuxit mycket mentalt, att hon är på väg att bli hund, samt att hon förmodligen kommer att blir en riktig enmanshund,men visst tycker jag nog att jag fått en extra skugga      


Igår träffades vi på Lomma brukshundklubb, vi hade även glädjen att ha Annette med oss för ett träningspass med sina border collies mellan hennes 2 tävlingar här i Sverige innan hon skulle tillbaka till Danmark igen.



Buza var inte alls med mig igår, vi skyller på att hon var trött, det var iof jag oxå, vi hade båda gått upp 5 och sedan kört och jobbat från 07-15.00 Det är väl klart att hon oxå är trött av att passa tanterna & gubbarna.


Det var så mycket spring i benen på henne och lite hjärna, kände mig irriterad över hennes beteende.

Targeten till rutan fanns plötsligt inte i väskan - konstigt! vart hade den tagit vägen?

Fick låna en provisorisk target  av Annette, det gick sådär......


Inkallningen var ju en katastrof!!! visst kom hon i full fart - förbi min vänstra sida och bakom, upp vid sidan och skulle sticka igen, nu var hon inte ens söt eller charmig längre, hon som faktiskt brukar vara duktig. Det blev ett par inkallningar men ingen av dem funkade riktigt bra tyckte jag. Det fick bli en sån dag.


Att hålla vittringspinnen går framåt, nu håller hon den 3-4 sekunder när hon är sittandes, men nu är ju problemet att hon vill lägga sig ner.

Får vara snabb med att locka henne med mig innan hon hinner lägga sig ned.

Mycket att tänka på helt plötsligt.


Träningen blev kanske inte den bästa, men men vi har ju framtiden för oss.

Bättre lycka nästa gång.....


 






Av Linda - 14 oktober 2013 10:22

Nu är det dax, att på allvar sätta igång med projektet platsliggning.

Jag har dragit mig för att påbörja projektet, dels för att Buza ibland kan upplevas som helt efterbliven,  inte varit mogen för att påbörja detta  och  att jag inte kommit på hur jag vill träna detta moment med denna hund.

Det är lustigt, jag har tävlat med 3 hundar innan denna och inte haft ngt problem med hur jag skullat träna in momentet, det har bara flutit på.

Av dessa hundar är det bara superstabila Foppa som gått upp på platsen 1 gång och det var på en elit tävling.

Han blev påflugen precis när vi gick under snöret för att komma in i ringen - av en hund som skulle gå ut ur ringen , både jag och Foppa blev väldigt upprörda, idag kan jag inte förstå att jag utsatte min hund för gruppmomenten efter denna upplevelse, givetvis lade min hund sig på sitt i grupp, och på platsliggningen tyckte han det blev för jobbigt och kom farande i full fart till mej.

Stackars Foppa   .

Men detta är den enda gången någon av mina hundar någonsin gått upp på en plats, så jag försår inte riktigt varför jag känner mig så olustig inför detta moment med denna hund.

Är det för att Buza tycker det är jobbigt med nya hundar runt sig? är det för att hon är liten och söt och jag inte riktigt tror på henne? eller blir jag påverkad av allt negativt det skrivs på forum om platsliggningens vara eller inte vara?


Jag undrar om jag över huvudtaget tänkt såhär mycket över ett moment förut, men nu har jag bestämt mig, jag har en plan.....


Eftersom hon är så sprallig och studsig så har jag tänkt såhär till att börja med


* nedläggande vid sidan, rakt och fint inte ligga på skinkan


* kunna ligga så några sekunder innan belöning


* jag rör mig runt henne precis som vid  sitt kvar


* lägga hakan på en target, lite överallt både ute och inne


* lära kommando på att lägga hakan på target


* sätta ihop delarna, lägga ner vid sidan, ner med hakan på target  


* osv


Att låta det ta tid, att låta henne bli säker på saken innan hon ska göra samma sak med hundar i närheten tror jag är nyckeln med denna hunden.

Men vi får se, jag har kanske fel.......









Av Linda - 12 oktober 2013 09:28

Från och med nu ska jag göra allt i min värld för att inte ta åt mig vad folk runt omkring har att säga om mej och Buza.

Jag är så trött på folk som har mycket att tycka om andra och hur de tränar hund.


Vad är det som gör folk så negativa? Är det avundsjuka?

Varför tror folk att jag har bråttom för att jag "tränar "elitmoment med min unghund?, du hör och läser men ser inte hur jag tränar så varför bryr du dej? lägg energin på dej själv och din hund istället.

Att jag ibland har svårt att förmedla mig till min hund har inget att göra med att jag pressar henne, att det blir missförstånd har att göra med att jag ännu inte riktigt förstått hur hon fungerar, jag lever med min hund i snitt 18 timmar om dygnet och är den som känner henne bäst och vet vad hon klarar av och vad hon är mogen för.

Så vad vet du som ser henne ibland eller än värre du som aldrig träffat henne men ändå har åsikter.


Är det för att man inte lyckas själv som man måste snacka skit om andra? Mår man bätre då?

Minns när jag tävlade med både Foppa & Lidas i elitklass, blev det fel på ngn tävling så var kommentarerna många, jaja, lika gott, men herregud det är en elithund, det borde den väl klara av.!!


Vad är det som gör att det är ok med flera nollor i de lägre klasserna men inte i de högre, varför ska det inte få gå fel där? det är ju av felen vi lär oss.


Att det går så långt att folk som är fruktansvärt duktiga lägger av med en gren på grund av skitsnack är så synd.

Vi brinner alla av en passion att träna och tävla med våra hundar, så varför ska vi få skit för det?


Irriterad la jag upp frågan i en liten gupp om lydnad på fb  med väldigt duktiga hundmänniskor hur de hanterar saken.

Svaren att inte lägga energi på vad andra tycker och att lägga den på sig själv och hunden, gå på magkänsla vad som är rätt och fel,

samt det bästa av allt!

Ett motto jag ska leva efter från och med nu,



"Det viktigaste är att man har kul - hur man har kul ska andra skita i "


Tack för den Thomas ödmjuk Fransson!!



 





Av Linda - 10 oktober 2013 13:52

Jävla hon för att hon inte sa till att hon behövde gå på toaletten inatt.


Jävla hon för att hon drog ner min systemkamera från köksbänken.


Jävla hon att min kamera gick sönder.


Jävla jag att jag lät den ligga framme.


jävla tur att min  pappa känner mig så väl att han täcknade en extraförsäkring när han köpte den.


Jävla Expert som gick i konkurs.


Jävla tur Siba tagit över och tar hand om skadeärende.


Jävla skit att kameran är vidaresänd till en specialverkstad och att servicetiden förlängts.


Jävla jag som inte tidigare insett varför min unghund släpper vittringspinnen jag vill hon ska hålla.






Av Linda - 9 oktober 2013 22:59

Ikväll besökte jag och Buza Trelleborgs brukshundklubb, vi har aldrig varit där tillsammans, tänkte det kunde vara bra att träna på en annan klubb än vår egen.


När vi kom var det bara vi på apellplan, det stod en ruta uppställd, jag gissade att folk var på vävg ut.


Visst var "B" snusig, och ngt splitrad men klossen klarade hon av, det är ju favoriten.

Vi lånade rutan och första försöket var helt ok, lite halvhjärtat från Buzas sida, märkte att något störde henne,

vid nästa försök kom allt folk, jag och Buza hade valt fel dag att åka dit på, idag var det klubbtävling så vi fick snällt packa ihop våra saker och träna på framsidan istället.


Vetskapen av att alla andra var på andra sidan klubbhuset var för stor störning för "B", hon fokuserade på ljud och doft.


Det är jäkligt svårt i sådana lägen, men jag bestämde mig för att träna nedläggande vid sidsan. Detta har hon blivit väldigt duktig på i trädgården, utan något som stör henne,nu kom det frustrationskall vid nedläggandet, visst gjorde hon det snyggt men ngt ljud vill jag ju inte ha, så det blev till att backa övningen ett par steg.


Känner mig ändå nöjd med träningen, det blev kanske inte så bra träning men jag vet nu vad vi behöver jobba på.


Himlen öppnade sig och världens regnskur öste ner över oss, ibland tror jag att Buza är en  gremlin, en sån där figur som är sockersöt och inte tåler vatten,

 

som blir ful och elak när den blir blöt

 


På väg till bilen drog hon nåt så fruktansvärt i kopplet, för hon skulle ju inte bli våt, hemska tanke att bli blöt i håret.

Hennes hemska matte struntade fullständigt i att regnet forsade ner och körde övningen "drar du- så stannar jag och går inte igen förrän du vänt upp och tagit kontakt",  en övning vi gör dagligen och som hon känner igen så väl.

Det blev många stopp och lång väntan då fröken bara skulle dra till bilen.


Dagens kvitto på träningen - träna på andra ställen än hemmaklubben, våra parker och trädgården och gör det lätt och roligt!!


 



Av Linda - 7 oktober 2013 21:42

Det är frågan!

Det bästa jag någonsin gjort är att raka av pälsen på Foppa i somras, han har aldrig varit så pigg en varm sommardag som han var då.

Men hallå liksom, varför har jag inte gjort det innan, jag som tycker det är så tråkigt att han tar en hel evighet på sig för att torka efter ett dopp i det blå, nu var han ju torr på en rimme. 

Jag tycker att det  roligt i början, de gånger jag fått för mig att trimma honom, tills fingrarna värker, Foppa tycker jag kan dra dit pepparn växer och jag svär över att pälsen aldrig tar slut.


Men de få gånger  jag får för mig att utföra en sån handling är jag väldigt glad över att jag införskaffade mej en mars coat.    min allra bästa vän, i de lägen, förutom saxarna då.



Men Buza ser det hela lite annorlunda ut,  hon som ska ha en sån lättskött päls, hon ska se rufsig och lite ovårdad ut, ska aldrig behöva badas då pälsen är sträv och smutsavvisande, hon ska bara behöva en riktig genomkammning med en pudelkamm  var 3:e vecka ca har jag hört, som vuxen då......


Som unghund ser det lite annorlunda ut har jag fått reda på nu i efterhand, från och med nu ungefär ska hon börja byta ut sin päls till vuxenpäls, detta kommer att ta någonting mellan 1-1½ år.

Denna perioden ska tydligen vara jättejobbig och det är väl då väldigt många väljer att klippa ner sina små schappar.


Jag har märkt en stor förändring på Buzas päls, innan var den så där ullig, gullig och kycklingdunig, det är den inte längre, nu är den strävare och underullen verkar ha fått tuggummi i sig som suger åt sig överhåret, inser nu att det är nog mycket mer jobb med pälsen än vad jag trott.

Pudelkammen är min bästa vän från och med nu,   en gång i veckan har vi bestämt dejt,och då går vi tillsammans igenom hårtuss efter hårtuss nerifrån och upp på  den unga damen, vilket inte uppskattas så mkt av henne själv.


Pudelkamm ska det vara ja, för gud nåde den som borstar sin schappe med en karda det är tydligen en dödssynd, sätta upp luggen ska man helst undvika, får den hänga fritt slits den naturligt, vilken den inte gör om man sätter upp den i en tofs har jag fått lära mig.


Någon månad ska jag väl klara av detta, tösen är ju anmäld till malmö valp och får ha sitt långa svall kvar tills dess.

Jag tror ju att detta bara är början på "problemet" och att pälsen kommer att bli väldigt jobbig ett år framåt, frågan är ju om jag orkar hålla den iordning till malmö int i mars som nog kommer vara hennes sista utställning eftersom jag tycker det är så tråkigt att hållapå med eller om hon får träffa på klippmaskinen och få samma nakenfrisyr som Foppa






Skapa flashcards