Senaste inläggen

Av Linda - 20 november 2013 20:57

Det är vad Linda flinande brukar säga åt mig när jag berättar för henne om Buzas bravader.

Nu börjar jag undra om hon inte har rätt,

Det var så lätt att hitta ett passande namn till henne, redan på väg hem från uppfödaren när vi träffat Buza första gången kom jag på vad hon skulle heta, hon ska heta Busa - med Z.


Idag när jag kom hem från jobb hälsades jag som vanligt välkommen hem med både pip och pussar, såg att ungarna inte satt upp grinden så att hon inte ska ha tillgång till hela huset.

Tittade i sovrummet, min bok hade hon läst något hårdhänt, små små bitar av boksidor låg snyggt strödda som rosenblad över hela sängen, snyggt hade hon bäddat, men av nån underlig anledning var det en konstig yta på lakanet.

Socker!!!!! I rosa och svart..... de små grå uppe i hjärnkontoret började arbeta....

Mimmi Pigg!!!! sockerfiguren jag började med igår,,,,, fanns inte längre på tork på köksbordet.


Inte nog med att Buza läst sönder min bok, hon skulle ha nåt gott att tugga på oxå.



När klockan slog 6, då Foppa startar matlarmet om han inte blir serverad just kl 6, då var plötsligt Buzas mat borta,  färskfodret som jag ställt på köksbänken tidigare för att den skulle tina.

Det krävdes ju inte så mycket fantasi för att förstå vem som varit hungrig i förväg......


Och så har vi ju den stora krukan med ljung i, den som står bredvid trappan.

På senare tid har B börjat intressera sig för denna kruka med rosa blommor, vad är detta har jag tänkt när hon stoppat ner näsan för att lukta på blommorna, ganska gulligt.


Tills ikväll då jag upptäckt varför fröken fått detta plötsliga botaniska intresse.

Grannens  äckliga katter använder vår blomkruka som toalett, så Buza har inte luktat på blommor, hon har letat kattskit!!


Jag har redan haft klart för mig vad nästa hund ska heta,  jag är väldigt glad över att det namnet inte har något med bus eller vild att göra.

Eller ska jag kanske döpa den till lydig istället?










Av Linda - 19 november 2013 13:37

Igår tränades det på nytt ställe igen, och ta mej tusan om inte lilla B börjar få klart för sig att man inte alls behöver vara splittrad och kolla på omgivningarna istället för att sköta sina uppgifter.


Jag tycker att den lilla hårbollen höll ihop väldigt väl, visst fick hon tillsägelser men hon släppte det där andra ganska snabbt ändå, tror att vi har en kommunikation på gång.


Linförighet: jag vågade gå längre än de där 5-6 meterna och hon följde med fint, jätte jättebra kändes balanserat och fint.


Inkallning: det fick bli en "dansk" inkallning med säkerhetslina på ifall om att fröken bus fick för sig att dra iväg.

Men icke alls, hon kom hur tjusigt som helst.   


Början på läggande under gång- knas! 

Eftersom B haft väldigt lätt för att ta till läggande i alla lägen har jag helt valt bort att träna läggande  tills nu, och när vi ska " träna" platsliggning ja då har vi vår särskilda procedur....


När fröken B nu plötsligt fick lov att lägga sig blev hon lite frågande, men vi kör vidare och tror med säkerhet att det kommer att lösa sig ganska snart.


En liten ökning av svårighetsgraden på platsliggningen gjordes oxå, Buza är lite för nyfiken för att klara av att någon annan rör sig i närheten av henne, vi gör det lättare nästa gång, då får människan hålla sig på längre avstånd.


Idag har vi tränat tekniken för att få ett bra ställande/stannande .

Lidas hade en sån bra inkallning och jag hoppas att Buza oxå får det.

Hon har en fin teknik, är det jag som lyckas få fram rätt rörelse eller väljer jag omedvetet hundar som har lätt för detta?

Buza tycker om att träna teknik, trots att hon är en så yvig och "glad" hund håller hon ihop så fint och ligger i helt rätt balans, rusar inte på men är inte trög så att jag måste uppmuntra henne, och hon vill göra det om och om igen, så ja jag tror att inkallning med ställande och läggande är mitt moment.

Fart och fläkt och jäkligt roligt att träna

 


Av Linda - 17 november 2013 21:01

Avslutning på valpkursen i torsdags, efter att hårbollen intagit vad som verkade vara en blandning av helium och LSD till kvällsmat innan vi for iväg till brukshundklubben, hon var ganska övertygad om att hon faktiskt kunde flyga när vi kom fram.

I mina ögon uppförde hon sig som en riktig toka, inte blev det väl bättre av att jag fick ha båda ungarna med mig varav en tjurade, en pladdrade oavbrutet i öronen på mig och samtidigt ville jag höra vad instruktörerna sa och dessutom hålla koll på den där flygande saken som stundtals var mer uppe i luften än på marken.

Nåja, vi överlevde alla 4, det är väl bra.

Hon är riktigt svårtyglad när hon är på det där humöret - Buza alltså,  prövade allt från att ta tag i henne, ignorera henne locka & pocka, muta och till och med binda upp henne, inget av det hjälpte riktigt väl, hon är svår när hon bara har djävulskap för sig den lilla, att sitta på huk och hålla henne i famnen fungerar tills hon tar ett megahopp rakt upp i nyllet på en i tron på att hon ska komma loss, det är ett under att tänderna sitter kvar och att näsan inte är bruten.


Mitt i allt kaos är hon stundtals väldigt duktig, klarar förbudsövningar, ngt vi aldrig tränat på, sitter kvar när jag ber henne, går till och med FF 5-6 meter med sån attityd och pondus att denna fjäderlätta hunden får marken att vibrera när hon sätter ner fötterna. 

Hon är trots allt knas, helt underbar     


Kontakt tränas flitigt, det börjar komma mer och mer tycker jag, i alla fall när vi är själv, jag har tagit mej i kragen ordentligt, är konsekvent i alla lägen, släpper inte genom något trams.

På memotavlan övanför koppelhängaren har jag skrivit ett meddelande till mig själv, var konsekvent, släpp inte genom något, det är det sista jag ser innan jag tagit kopplena och går ut genom dörren och det första jag ser när vi kommit tillbaka från promenaderna, jäkligt bra, och jag kan klappa mej själv på axeln varje gång, känns ganska gött.


Gårdagens träningspass bestod av lek, oj vad roligt vi hade, så lätt hon var att bryta från annat som kanske kunde fånga hennes intresse.


Efter att ha jobbat tidigt, hunnit med ett tupperware party och kommit hem nu ikväll berättade Buza att hon haft det jääääte tråkigt utan sin matte idag, så vi tog ett litet lydnadspass i trädgården.


På "planeten trädgården" är vi bra, ja vi är rent ut sagt bäst, vi har ett samarbete som jag nästan blir lite rädd för, att hon kan vilja så mycket,  vi trände på klossen, galet vad fint hon jobbar med bakbenen.


Apporten gick finfint, kan nästan säga att vi har det helt tävlingsklart, hon spottar inte bara för att jag kanske ska ta apporten, nästan drar bak huvudet för att jag inte ska ta den när min hand kommer fram, trots att vi inte tränat omvänt lockande så himla mkt, släpper fint på mitt "tack"


Vi har börjat träna "ställande under gång"  vi leker än så länge, kanske kanske börjar hon förstå att hon ska reagera snabbt,  ska bara bli säker på hur jag vill göra, märker att jag kan vara lite otydlig ibland, att hitta rätt och göra samma hela tiden, det underlättar ju en hel del för oss båda.


Fritt följ : vändningar på stället börjar bli riktigt fina, att gå rakt fram 5--6 meter,när hon går som idag, då är hon så fantastisk, denna lilla hund med så mkt energi samlad i en explosiv kropp som går så perfekt, ja jag vågar säga perfekt, det är en sån wowkänsla, men så fegar jag, vi klarar 5-6 meter, det har vi bevisat flera gånger.

Det känns tryggt att gå denna sträckan, men på tävling är ett FF lite längre......


Minns att Kyra Kyrklund en gång sagt när hon tränar sina hästar :

jag testar aldrig hur många galopp ombyten min unghäst kan göra, jag bestämmer mig för att idag ska vi göra 5 byten, (förutsatt att hon tror att hästen kan göra 5 byten) .


Jag tror ju att Buza klarar av att gå FF i mer än 5-6 meter, nu har jag bestämt mig, imorgon när vi tränar med tjejerna ska vi gå 7-8 meter,  under förutsättningen att jag tror att vi kan fixa detta.

För imorgon ska vi nämligen besöka ytterligare ett ställe lilla fröken luftballong inte tidigare varit på, då kan det gå precis hur som helst.

 




Av Linda - 13 november 2013 14:00

Då testar vi en ny taktik då!

Efter gårdagens träning måste jag börja inse att det GÅR INTE att träna en Buza på samma sätt som att träna en Lidas.


När jag började träna Sune så var det i stort sätt svart-vit träning, det var ju så man tränade hund lärde jag mig.

Med Foppa fick träningen mer färg, men fortfarande lite gråskala.


Och så fick jag  "Mr right " och vi tränade i regnbågens alla färger, det kvittade vad jag föreslog så sa han alltid Ja, även om det ibland blev väldigt tokigt så ville han göra rätt, och göra det för att göra mej glad & nöjd.


 


Buza lilla buzfröken, hon driver med mig har jag fått klart för mig nu.

Jag har tänkt att hennes olater nog försvinner när hon blir äldre och att hon kommer att komma på att det är trevligare att träna tillsammans med mej istället  för att hålla på med sina små dumheter hon fått för sig.


Linda påtalade detta för mig igår - hon driver med dej sa hon, ja jag måste nog erkänna, jag har varit för mjuk med henne i vissa lägen.


Nu är det så att det blir ändring på den saken, nu är det ordning och reda som gäller, jag ska inte vänta ut henne, jag ska kräva att hon riktar sin uppmärksamhet mot mig och inte allt och alla runt omkring.

Vi ska träna på att hon tar kontakt med mej och inte att jag tar kontakt med henne, kan inte fatta att jag fallit i den fällan......


Vad fröken B även utvecklat är en av de roligaste lekar en hund kan tänka sig -du kan inte ta mig leken - jag tycker dock  inte den är lika rolig som hon gör.


Vid inkallning kommer hon som skjuten ur en kanon, vänder runt precis bakom på vänstra sidan och stället för att bromsa in och kanske stanna eller sätta sig så gasar hon förbi istället och drar iväg en repa eller tre.......


Det ser med all säkerhet roligt ut, men det är fan inte roligt, det vet alla som varit med om det.


Efter att vi tränat så brukar vi gå och rasta hundarna, Linda och jag, passa på att snacka en himla massa skit.

Det blev ingen lekstund för Buza igår, hon var så inställd på att leka med Izzie och var totalt blockerad, jag ville att hon skulle gå ordentligt i koppel, stannade och väntade på att hon skulle vända om och ta kontakt, något som vi gör dagligen, igår fanns inte den tanken hos fröken B, jag tog ngt steg bakåt men inte det hjälpte iheller,

Linda ifrågasatte om hon Buza visste vad jag förväntade mig av henne, förklarade att så här gör vi dagligen, ibland flera gånger  om dagen.  Gör ni? frågade hon, hur upplyftande var inte det liksom, hade bara fattats att hon lagt till - det märks inte.......


Gick iväg ett par meter med Buza för att försöka förmedla att jag oxå var där, ingen respons över huvud taget, försökte mej på att säga åt henne att sitta, inget gick in, hon skulle bara till Izz, det var det enda som existerade i hennes huvud.

Surkärring som jag är gick jag iväg med hårbollen och satte henne i bilen.

Rätt eller fel - jag vet inte det var den enda lösningen jag kom på då, jag kommer att fortsätta med detta, hon ska inte få byga upp nån enorm förväntan, det är minsann inte säkert att det blir nån lek liksom.



Idag spårade vi för tredje gången.

Hon börjar bli duktig tycker jag, börjar förstå situationen och tvekar inte längre.

Gamla Foppa loppa fick oxå spåra, i vanlig ordning måste man ligga på så att han inte går ur och börjar leta efter sorkhål istället, måste säga att han skötte sig ganska hyfsat.


Imorgon är det avslutning på valpkursen, jag ska ha lina med mig om det ska göras någon form av inkallning, för hon ska inte få dra iväg igen den där lilla.


 












Av Linda - 11 november 2013 13:12

Igår for vi iväg för att ställa ut vår lilla prinsessa på malmö valp,

  gubben som dömde tyckte inte att hon var lika vacker som kvinnan som dömde henne på utställningen innan, först av alla åkte vi ut. Fast jag tyckte ju inte att de andra var vackrare än vår lilla tös.

Lite problem med att stå stilla hade vi ju, det ska  ju erkännas, och tränat på att stå snyggt hade vi inte heller gjort......

Nåja, här  kommer kritiken

 

Vi fick i alla fall handlat lite gottor samt hårklämmor och snoddar till "den fula" så hon kunde göra sig fars dag  fin innan vi for iväg för att fira pappa.

   

Idag har vi tränat lydnad,vi åkte till stadsparken, ett himla väsen då de håller på att riva skolan intill.

Mkt mkt bra störningsträning, jag fick verkligen kämpa för att få kontakt med fröken i fråga,

Jag älskar sån här störningsträning, där det händer saker helt plötsligt, där ingenting är riggat i förväg eller att hundarna blir tillvanda av störningen, this is real life, och oj vad vi behöver sån här träning.


passet blev längre än jag planerat, vi brukar köra 10 min intensivt, idag blev det nog ett par minuter till och det märks på henne nu i efterhand, det var jobbigt idag, men ganska skönt att ha henne liggandes att snarka här vid mina fötter.


Det tränades ingångar, marschanträden, ojojoj, vad jag kämpade för att få henne med mig i första steget, hon hade väldigt mkt att hålla koll på runt omkring.

Och när hon väl gick med så var jag sen på att belöna    

Men det gick hyfsat till sist.


Sitt kvar gick över förväntan, ganska roligt att se passerande människor höja på ögonbrynen när jag stod och hoppade både framför och bakom hunden, men hon satt stadigt kvar den lilla stjärnan.  


Apportering!!! ojoj vilken utveckling, momentet är klart för lyd 1. Jätteduktig!!!!


Till sist tränade vi platsliggning, svårighetsgraden var för svår för henne så för att lyckas fick jag sitta på huk bredvid henne till en början, duktig tjej slappnade av mer och mer och till sist kunde jag stå bredvid henne och hon bjöd själv på att lägga ner hakan.


Foppa, ja han fick minsan publik när han tränade och de tyckte ju att han var sååååå duktig.

han tränade på att röra sig åt sidan, backa, vändningar på stället och apportering.

Lyckligast idag var nog denna herren.

 

Imorgon blir det träning med Linda och beardisarna, på nytt okänt ställe för lilla B, det blir spännande.


 



Av Linda - 6 november 2013 11:58

Jahapp! Och här sitter jag med ett nöjt flin på läpparna, Buza har varit duktig!!! Och inte så lite duktig.


Idag har den lilla trollungen förstått innebörden av rutan och nästan gjort ett lydnad 2 skick, bara det att det fanns en target i mitten på rutan.

Men hon vill dit, att hon glömmer vänta på att jag ska säga åt henne att springa dit gör inget just nu, det är bra att tjuva ibland.


Ett tag trodde jag att hon fixerade på att gå över kantbandet, men skit i det just nu, men tji fick jag när jag började plocka undan rutan och bandet åkte väck då valde den lilla fröken att åter igen placera sig i rutan som fattades både tagret och band inte bara en utan flertalet gånger, vilket såklart belönades stort!!!

Kanske är jag åter igen på väg att få en hund som belönar sig själv genom att springa in i rutan eller var det bara slumpen den här gången???

Fast å andra sidan - rutan e ju jäkligt rolig!!!


Ligg kvar och sitt kvar tränades oxå, jodå, lite händer det här, bara jag sköter mig.

Så fick vi ju ta ett varv med utställningskopplet......

hm, undrar om det är ok med galopp och hopp i utställningsringen....


Fritt följ, jo, nu börjar vi att röra oss framåt, 4-5 meter, det är svårt, mycket svårt, visst håller hon pos vid sidan men hon taggar upp enormt mycket, av en anledning jag inte själv vet varför, för så roligt har vi ju inte än, eller hon har kanske för hon har börjat att bita i min hand och inte så lite heller.


Men vi ska nog komma på en lösning på detta oxå, mitt monster och jag   

 



Av Linda - 4 november 2013 21:48

Igår var jag TL för tvåorna på klubben, skitkul - och hur mkt sög det inte i tävlingstarmen liksom!!!!

Jag får väl hålla mig i skinnet ett tag till.

Buza fick titta på hur det går till att tävla, tror nog att hon kan tänka sig att ställa upp på en eller annan tävling.

Jag har länge funderat på vilken bisyssla vi ska ha vid sidan om lydnaden, Valla? En dag ska hon träffa på fåren, men det är kanske inget som faller oss i smaken.


Agility- det är väldigt väldigt roligt, men jag tror ju att B ligger precis på gränsen till att bli en largehund, det är väldigt höga hinder för en sån "liten tjej" tycker jag, och tävla skulle jag nog vilja göra om vi skulle börja med detta.


Och så har vi ju spår, jag har spårat lite med de hundar jag haft tidigare, men aldrig känt nåt Wow eller haft nån AHA upplevelse, lite tråkigt har jag tyckt, förmodligen beror det hela på min okunskap inom denna gren, när det blivit svårt har jag valt att lägga ner istället för att försöka få till det.



Det magiska klockslaget, 11.00 på förmiddagen, det är just då vi brukar hitta på något, eller rättare sagt, det är då Buza tycker att det är dax att vi gör något roligt, välklickad som jag är brukar jag lyda, även idag.


Regnet smattrade mot rutan, gå ut eller köksträna!?

lite platsliggning gjorde vi, har fått kvitto på att jag troligtvis inte varierar tiden hon ligger med hakan nere, vid 4-5 sekunder lyfter hon och tycker det är klart. varierade tiden och fick ett helt annat resultat på lilltjejen.   

Kände mej inte färdig med träningen, både jag och B tyckte vi kunde göra nåt mer, plötsligt kom det upp en konstig tanke om att jag kanske skulle lägga ett litet spår ,  nä, det regnar ju, ,,,,


En promenad tog vi i allafall, men tanken ville aldrig riktigt lämna huvudet, hade vi gått kurs hade kursen inte blivit inställd pga regnet, så mkt vatten kom det ju inte ner ändå, och en sele att "kanske spåra i " hade ju insförskaffats, en ROSA givetvis.


Sagt och gjort, hem med hundarna, ner  i  källaren och hämta grejorna, in i bilen och iväg.


Buza tar upp spår av människor/djur väldigt lätt när vi är ute och går så i min fantasi så skulle hon ju fint och noga ge sig ut i spåret och spåra oavbrutet från början till slut, verkligheten såg inte riktigt ut på detta vis.


B hittade spåret, följde det lugnt och försiktigt några meter, blev störd av  2 damer som bestämt sig för en promenad i regnet , troligen hade de fått vatten i öronen eller så var de bara lomhörda båda två, för det var ett fasligt liv de förde.

Efter detta hade prinsessan svårt att komma igång igen, lyssnade efter de två, spårade lite, stannade och var osäker på vad hon skulle, ville ha väldigt mycket stöd för att komma igång igen.

vi kom väl aldrig igång på riktigt efter detta men jag kan inte säga att det gick dåligt.

Så, ja,  ta mej tusan om vi inte ska göra om det här, jag trodde aldrig jag skulle säga det men.......

det var faktiskt riktigt roligt.

 

Av Linda - 1 november 2013 18:56

Igår var det åter dax för valpkurs, det är kurstillfälle var 14:e dag och vi var där inte förra gången, en hel månad sen sist vi var och tränade på klubben.

Det märktes minsann, Buza var full av energi på genomgången inne, ngt jobbig, myror i brallan kan man väl säga. Då det var näst sista gången frågade Roland & Susanne om det var ngt speciellt vi önskade träna eller få tips på, jag önskade tips på koncentrationsövningar, något jag själv känner att jag är dålig på, ingen fantasi.


Susanne lånade Buza en stund och visade en övning jag köpte rakt av, en övning som man kan använda i så himla mkt, skitsmart ju !!!

Väl ute visade Susannne övningar med sin fina Klicka, bland annat stå på händer mot hinder samt att gå/stå på bakbenen, här använde hon övningen hon visade inne.


Buza var så taggad, svår att få kontakt med, hoppig studsig, rusig, bitig, och lite duktig, visst gjorde hon det jag bad henne om, men jag undrar om hon var så himla medveten om vad hon egentligen gjorde då hon hade så mkt att hålla fokus på.

Springa genom tunnel har hon gjort i dagljus, men aldrig i mörker, detta fixade hon galant. träna ingångar gick väl sådär, lite väl yvigt och flaxigt.

Hennes egna övningar gjorde hon utmärkt, dvs, släpper utan förvarning kontakten och hoppar på första bästa människa / hund av glädje.

Sitt kvar, här fegar jag, jag tror att hon kan mer än vad jag vågar.

Vi tränade på att sitta tätt tätt med andra hundar i en "hiss" , gick ganska bra.

Inkallning genom cirkel gick väldigt fint, Duktiga Buza   


Sen får mina instruktörter för sig att vi ska ha hundarna på höger sida   

gisses, och dessutom skulle vi gå slalom mellan konerna  


Jösses Amalia!! vilket påhitt, och vad bakvänt, bara en sån sak att hålla kopplet i fel hand var ju ett helt projekt, och i vilken hand ska man då ha godiset? och gå samtidigt med hunden....

B klarade uppgiften långt mkt bättre än jag.....

Att kunna sitt & ligg, när  jag står med ryggen mot Buza, det klarar hon riktigt fint, hon har ganska bra ordförståelse, vi fick i läxa att öva på detta, samt att hunden ska förstå i andra situationer oxå , tex när vi ligger ner....

Ytterligare läxa, hunden ska kunna stanna kvar - BRA!!! jag behöver nån som sparkar mej i baken så att jag inte står och stampar och fegar, nu får jag ta tag i detta på riktigt så vi kommer nån vart, visst, jag ska ju inte stövla iväg många meter, men ett par ska jag väl våga ge mig av från henne.


Och nog skulle väl de där 2 instruktörerna jäklas och ifrågasätta om jag och Buza skulle klara avslutningsprovet nästa gång, kanske var jag tvungen att gå om kursen  ....  , jag undar ju om de hade orkat med oss en kurs till   


Ikväll påbörjade vi läxan till nästa gång, att B ska sätta sig på kommando när jag ligger ner på golvet.

Det tog många försök, mycket skratt, speciellt när hon omvandlar "momentet" till att stå på min mage och träna nos mot näsa   

men skam den som ger sig, till sist gick det


 



Skapa flashcards