Nu har jag äntligen slutat reta mej efter söndagens händelse då jag gick upp i ottan, körde många mil till tävling, där hunden var så het, glad, uppspelt, överlycklig att han valde att ta ett jättesprång ut ur bilen och..... sträckte sig  i höger framben.

Det var bara till att packa in hunden i bilen igen och köra många mil tillbaka.

Att det inte blev nån tävling för oss struntar jag i, men han kan väl ta det lite lugnt ibland och tänka sig för innan han gör helt tokiga saker, inte leva efter sitt motto att snabbast är bäst.

Så nu efter 2 dagars koppelpromenader rör han sig obehindrat igen, skönt, för jag kan ju villigt säga att Lidas tycker att koppelpromenader är skit.

Är man en snabb hund ska man röra sig fritt och snabbt tycker han.

Så håll i hatten, ser ni nåt gyllenbrunt komma susande förbi så är det bara min  guldklimp som är "back on track".