Igår var jag TL för tvåorna på klubben, skitkul - och hur mkt sög det inte i tävlingstarmen liksom!!!!

Jag får väl hålla mig i skinnet ett tag till.

Buza fick titta på hur det går till att tävla, tror nog att hon kan tänka sig att ställa upp på en eller annan tävling.

Jag har länge funderat på vilken bisyssla vi ska ha vid sidan om lydnaden, Valla? En dag ska hon träffa på fåren, men det är kanske inget som faller oss i smaken.

Agility- det är väldigt väldigt roligt, men jag tror ju att B ligger precis på gränsen till att bli en largehund, det är väldigt höga hinder för en sån "liten tjej" tycker jag, och tävla skulle jag nog vilja göra om vi skulle börja med detta.

Och så har vi ju spår, jag har spårat lite med de hundar jag haft tidigare, men aldrig känt nåt Wow eller haft nån AHA upplevelse, lite tråkigt har jag tyckt, förmodligen beror det hela på min okunskap inom denna gren, när det blivit svårt har jag valt att lägga ner istället för att försöka få till det.

Det magiska klockslaget, 11.00 på förmiddagen, det är just då vi brukar hitta på något, eller rättare sagt, det är då Buza tycker att det är dax att vi gör något roligt, välklickad som jag är brukar jag lyda, även idag.

Regnet smattrade mot rutan, gå ut eller köksträna!?

lite platsliggning gjorde vi, har fått kvitto på att jag troligtvis inte varierar tiden hon ligger med hakan nere, vid 4-5 sekunder lyfter hon och tycker det är klart. varierade tiden och fick ett helt annat resultat på lilltjejen.   

Kände mej inte färdig med träningen, både jag och B tyckte vi kunde göra nåt mer, plötsligt kom det upp en konstig tanke om att jag kanske skulle lägga ett litet spår ,  nä, det regnar ju, ,,,,

En promenad tog vi i allafall, men tanken ville aldrig riktigt lämna huvudet, hade vi gått kurs hade kursen inte blivit inställd pga regnet, så mkt vatten kom det ju inte ner ändå, och en sele att "kanske spåra i " hade ju insförskaffats, en ROSA givetvis.

Sagt och gjort, hem med hundarna, ner  i  källaren och hämta grejorna, in i bilen och iväg.

Buza tar upp spår av människor/djur väldigt lätt när vi är ute och går så i min fantasi så skulle hon ju fint och noga ge sig ut i spåret och spåra oavbrutet från början till slut, verkligheten såg inte riktigt ut på detta vis.

B hittade spåret, följde det lugnt och försiktigt några meter, blev störd av  2 damer som bestämt sig för en promenad i regnet , troligen hade de fått vatten i öronen eller så var de bara lomhörda båda två, för det var ett fasligt liv de förde.

Efter detta hade prinsessan svårt att komma igång igen, lyssnade efter de två, spårade lite, stannade och var osäker på vad hon skulle, ville ha väldigt mycket stöd för att komma igång igen.

vi kom väl aldrig igång på riktigt efter detta men jag kan inte säga att det gick dåligt.

Så, ja,  ta mej tusan om vi inte ska göra om det här, jag trodde aldrig jag skulle säga det men.......

det var faktiskt riktigt roligt.