Jäkla skitunge!!!

Jag kallar inte ofta på mina hundar under promenaderna, jag förutsätter att om de vill fortsätta tillhöra flocken så ser de till att inte bli av med dej. Med Buza har jag känt en sån säkerhet som jag inte gjort med de andra hundarna jag haft - kanske för att "B" är en fegis och att hon varit väldigt noga med att hålla sig i närheten av där jag är, inte gett sig av på egna äventyr ....

Nu är hon inte valp längre, det är hon väldigt tydlig med att visa, och det har gått så jäkla fort, helt plötsligt har hon blivit unghund och lite odräglig.

Att gå med näsan i backen, stanna på fläckar och drömma sig bort, helt plötsligt dra i koppel....

en massa olater har kommit som ett brev på posten.

Vi har kämpat och kämpat med att när kopplet knäpps av ska hon titta upp och fråga om det är ok att gå iväg,

- onödigt säger hon och vandrar iväg, och jag påkallar hennes uppmärksamhet, men åhnä, inte fassen ska hon dressera mej inte.

Så elaka Matte fäster ett nytt koppel i öglan på selen, så när hon hör "knäppet" är hon inte fri längre utan har 2 koppel på, attans attans, nu är det avdressering som gäller, så nu knäpps det på och av koppel som aldrig förr.

För att få bort lite överskottsenergi har det blivit lite träning i trädgården,

apporteringslek med metallen

  och så tränar vi på att den lilla Buzan ska kunna skälla på kommando