Ledig dag idag, då får man väl göra nåt skoj med hundarna, ut i skogen och ha några dummies med, och så hem med hundar som är trötta i både kropp och knopp tänkte jag.....

Jag hade ju inte räknat med att det skulle finnas så mkt snö och is kvar just där jag tänkt vara idag, tror att det är enda stället i Trelleborgs kommun där elendet finns kvar.

La ut 7 st dummies på ett litet område, tanken var att Lidas skulle plocka in dessa 7 själv vilket han också gjorde helt utmärkt.

Vi förflyttade oss, Hundarna var lösa och jag gick och gömde dummies under grenar och stubbar, helt plötsligt hördes ett enormt BRAK.

Från ingenstans kom det flera såna här    farandes, vart de kom från har jag ingen aning om, hundarna blev stirriga och det var ju tur att de uppehöll sig precis där jag var, Jag fick tag i Foppa för han var på väg att jaga på egen hand men lilla Lidas förstod på mitt tonläge att det inte var någon bra ide att springa efter de där stora skuttande typerna, det hela blev ju inte bättre av att det kom en förvirrad eftersläntrare som strök förbi alldeles intill oss, hade jag sträckt ut armen hade jag kunnat röra vid den från hals till länd.

Och som kronan på verket, så kom det dessutom ett sådant här djur farandes  inte den heller långt ifrån oss    .

Om jag säger att hundarna var i upplösningstillstånd så är det ingen överdrift precis.

Tankarna for genom mitt huvud, skickar man ut hunden på ett sök efter en sån här händelse? vad söker de efter när de precis utsatts för en retning som denna, inte väljer de väl dummies??

Måste se vad som händer, Lidas skickades ut ,Han gick ut lite, kom tillbaka, visste inte vad han skulle göra, djupt störd var han och känslig som han är vill han ju inte göra fel.

Ytterligare ett skick, stöttade honom och han fann sin dummy, sen släppte det, då fanns det ingen tvekan hos den hunden, han är underbar.

Sökte fint ytterligare en gång.

Foppa fick flera försök, men det enda han hade i huvudet var vilda djur som skulle sökas upp, öronen stängdes och han lyssnade varken på  "pipan" eller när jag kallade.

Så det slutade med att Foppa blev kopplad och att vi alla 3 plockade in resterande dummies tillsammans.

För att få ett lyckande med Foppa bestämde jag mg för att förflytta mig till ett helt annat ställe och göra linjetag, Lidas var med på noterna med en gång han kan  " den lilla".

Foppa travade ut, markerade dummies och vädrade sedan efter vilt, utan en tanke på att dummiesen skulle plockas upp och bäras tillbaka till mej.

Efter en tillsägelse skärpte han till sig något, men han kan bättre.

Ena hunden klarade denna störningen med bravur medan den andra floppade totalt, undrar om det finns en skog utan vilda djur, då ska jag och Foppa besöka den och då är jag övertygad om att träningen kommer att gå lysande.

Avslutar med bilden då Foppa faktiskt gjorde ett lyckat linjetag.

Nu har jag äntligen slutat reta mej efter söndagens händelse då jag gick upp i ottan, körde många mil till tävling, där hunden var så het, glad, uppspelt, överlycklig att han valde att ta ett jättesprång ut ur bilen och..... sträckte sig  i höger framben.

Det var bara till att packa in hunden i bilen igen och köra många mil tillbaka.

Att det inte blev nån tävling för oss struntar jag i, men han kan väl ta det lite lugnt ibland och tänka sig för innan han gör helt tokiga saker, inte leva efter sitt motto att snabbast är bäst.

Så nu efter 2 dagars koppelpromenader rör han sig obehindrat igen, skönt, för jag kan ju villigt säga att Lidas tycker att koppelpromenader är skit.

Är man en snabb hund ska man röra sig fritt och snabbt tycker han.

Så håll i hatten, ser ni nåt gyllenbrunt komma susande förbi så är det bara min  guldklimp som är "back on track".