Häromdagen träffades jag och Linda för ett träningspass, denna gången på oxie brukshundklubb.

Buza var taggad som bara den, har kännt att det är något som inte riktigt stämmer med oss när jag vill att vi ska till rutan.

Jag säger åt henne att "nu ska vi till rutan" och hon bygger upp en enorm förväntan- på mej!

Hon klistrar fast vid mej och vill att vi ska ha kul tillsammans, och har inte en tanke på att hon ska gå ifrån.

Linda påpekade att det där vi gör- det är nog inte rätt metod för Buza och jag måste inse att hon har rätt, jag som är emot att ha en massa saker i rutan som man sedan måste jobba bort har numera en target i rutan, det fungerar 100 gånger bättre.

Jag märker hur svårt jag har att komma ur "golden tränartänket", Buza vill ha tydliga signaler vad hon ska göra, inte försöka luska ut det på egen hand, måste bli bättre här, visa och hjälp, tro inte att hon ska försöka sjäv.

Tänka att jag har en sån smart träningskompis som kommer med enkla lösningar, där man har grunden mitt framför näsan utan att tänka på det själv.

Rutan gick bra, inkallningen jättebra, klossen bra, nedläggande litet skall, men det ska väl gå bort så småning om.

Vad som framförallt värmde extra mycket är att Linda tycker att hon vuxit mycket mentalt, att hon är på väg att bli hund, samt att hon förmodligen kommer att blir en riktig enmanshund,men visst tycker jag nog att jag fått en extra skugga      

Igår träffades vi på Lomma brukshundklubb, vi hade även glädjen att ha Annette med oss för ett träningspass med sina border collies mellan hennes 2 tävlingar här i Sverige innan hon skulle tillbaka till Danmark igen.

Buza var inte alls med mig igår, vi skyller på att hon var trött, det var iof jag oxå, vi hade båda gått upp 5 och sedan kört och jobbat från 07-15.00 Det är väl klart att hon oxå är trött av att passa tanterna & gubbarna.

Det var så mycket spring i benen på henne och lite hjärna, kände mig irriterad över hennes beteende.

Targeten till rutan fanns plötsligt inte i väskan - konstigt! vart hade den tagit vägen?

Fick låna en provisorisk target  av Annette, det gick sådär......

Inkallningen var ju en katastrof!!! visst kom hon i full fart - förbi min vänstra sida och bakom, upp vid sidan och skulle sticka igen, nu var hon inte ens söt eller charmig längre, hon som faktiskt brukar vara duktig. Det blev ett par inkallningar men ingen av dem funkade riktigt bra tyckte jag. Det fick bli en sån dag.

Att hålla vittringspinnen går framåt, nu håller hon den 3-4 sekunder när hon är sittandes, men nu är ju problemet att hon vill lägga sig ner.

Får vara snabb med att locka henne med mig innan hon hinner lägga sig ned.

Mycket att tänka på helt plötsligt.

Träningen blev kanske inte den bästa, men men vi har ju framtiden för oss.

Bättre lycka nästa gång.....