Bestämmer mig för att ta ett träningspass i parken under eftermiddgen.

Väl framme läggs hundarna ned, sätts fast i kroken, rutan sätts upp, jag sätter på alarmet på mobilen, 10 minuter ska Buza tränas.

Har pratat lite med Heidi ang träningstid med "B", ja sa att jag brukar nog träna 10 - 15 minuter åt gången.

Jag ska pröva köta 10 minuter men mer intensivt.

Jag kopplar loss "B" som går in i rutan, ställer sig och tittar på mig och "säger" kommer du eller....

Givervis blir belöningen stor och leken vild.

går ut ur rutan, passiv,

kallar på hunden, säger "ska vi till rutan" precis som vid förra träningstillfället ser jag att hon har en stor förväntan på att ngt ska hända , hon vet att det kommer att ske nåt roligt men hon vet inte riktigt vart.

Samma sak en gång till, är glad över att hon skaffat sig en förväntan.

Känner mig störd av telefonen som liger i min ficka och räknar ner minuterna vi har på oss att träna, tror att de går mycket fortare än vad de gör...

Tar fram klossen, och samtidigt kommer det 2 tjejer gåendes över gräset mot oss, med sin sparkcyckel, jag ignorerar dem, Buza gör likadant tills de bestämmer sig för att de ska klappa Buza, de ställer sig väldigt väldigt nära, kanske en meter ifrån klossen, vinglar med sparkcyckeln gång på gång, jag känner mig störd, jag känner att de vill ha kontakt, jag vill inte avbryta det jag håller på med, Buza blir störd hon med, både på grund av tjejerna och säkert att jag på något vis visar att jag är störd, jag kan be tjejerna att backa undan något men väljer att låta bli, vår träningsmiljö kommer aldrig att bli störningsfri, lika bra att testa hur långt vi kan gå, vi kämpar båda två, jag & Buza, vi utför övnigen men det hade ju så klart gått bättre utan störning, men vetskapen om att det finns tillfällen då Buza verkligen försöker utföra sin uppgift, och detta tillfälle är här och nu så är jag väldigt nöjd över hur vi löste det hela tillsammans, hon valde att samarbeta trots det fanns annat som hon ville kontrollera.  

Flickorna frågar om de får klappa Buza, jag svarar nej eftersom vi tränar men de får gärna klappa den andra hunden, vill inte bli avbruten mer i träningen.

Sista övningen vi gör är metallapporteringen,

Det stör mig något att jag inte vet hur jag ska agera/belöna henne vid vissa situationer, de andra hundarjag haft har inte tyckt att metallen är något vidare, visst de har tagit dem men så mycket bättre än något annat har den inte varit.

I vanlig ordning börjar vi att kampa med "tutleksaken" när hon släpper/tappar greppet sticker jag in metallen och springer och tutar med leksaken, Busa springer glatt efter, kastar leksaken för att vi ska återuppta vår lek, jag menar att hon ska släppa metallen och byta till leksaken- det är här som jag blir störd, hon springer till leksaken men inte fassen byter hon, för varför skulle hon byta sin fina blanka silvriga fina sak mot en luden leksak, hon väljer att behålla apporten, detta vill jag såklart belöna på nåt vis, har inte kommit fram till nåt - förrän på kvällspromenaden idag, då slår det mig plötsligt hur jag borde göra- det blir så självklart, nästa gång finns det ingen tvekan över hur jag ska göra.

Efter denna övning ringer alarmet, jag känner mej nöjd, inser att jag nog inte brukar träna längre än såhär.

Foppa får oxå 10 min.

Vi kör htm/freestyle rörelser, jag märker att Foppa tycker detta är mkt roligare än de lydnadsmoment han tränat på i 10 år.

Vi tränar på våra benlyft, rörelser åt sidan, vilket jag har väldigt svårt för, jag kan inte hålla rätt pos. samt att jag måste hålla klicker och godis i rätt hand, för hur roligt tycker Foppa att det är att följa en hand som håller i en klicker!?

Backa med hunden på höger sida, det är mest jag som tycker det är svårt, märker att jag på ngt vis för ut honom från mig, ordförståelse har han, det är bara hans matte som ska hålla rätt på sin kropp.

Även om vi aldrig kommer att tävla mer så är det roligt att försöka dig på detta,

och ska det vara så ska det vara rätt utfört lydnadsnörd som man är....

Mitt nya tänk -  Men en hund som ibland vill väldigt mycket med mej och ibland vill väldigt mycket med sig själv har jag haft väldigt svårt att finna en röd tråd i vårt sätt att träna, ena gången har det gått så in i norden bra och nästa gång har ingenting funkat alls.

Jag vet inte hur många gånger jag tänkt- nu skiter jag i det här, jäkla dumma hund, jag väntar med träning tills jag fått min nya golden som vet vad det innebär att träna!!

Efter att ha haft en hund som gjort allt för att göra mig glad och nöjd som jobbat bara för att han har fått lov att jobba,

till att få en unghund som frågar varför då!? till varenda övning jag presenterar och bara jobbar för egen vinning skull, gör en lätt frustrerad.

Just det att hon bara skiter i en åhhhhh!!!

Läste i Heidis blogg att hon har samma problem som jag med sin lilla Chelsea, det enda som skiljer våra hundar åt är väl att orsaken till det är olika.

Jag tror att Buza är på väg in i en könsmognad, men jag kan ju ha fel....

Jag har i alla fall bestämt mig för att inte träna i de lägen som  hon är helt upp i det blå och inte ser eller hör mig, det är inte lönt att gå in en konflikt, för det är ju ändå jag som kommer att förlora den.

Jag har även märkt att jag måste vara väldigt väldigt tydlig med den unga damen, ta övningarna ett steg längre, som tex att hålla en vittringspinne....

Jag har länge länge försökt att få Buza att hålla en vittringspinne ca 2 sekunder, hon griper den gärna men spottar genast ut den - i de situationer där hon är stilla, rör hon på benen och vi fjantar oss kan hon springa runt och hålla den hur länge som helst.

Jag har försökt med "godis i ena handen- pinne i andra handen"  har bara kommit till ta och släpp pinnen, snabba gripanden, jag har försökt vänta ut henne men det har fassen inte gått, tills jag en dag gjorde övningen med chips istället för hundgodis, hon grep pinnen- spottade ut pinnen, varje gång hon spottade ut pinnen åt jag upp chipset mitt framför ögonen på henne.

Och se - helt plötsligt började något vakna hos henne, precis som om hon vetat att hon inte fått hundgodiset, men det har ju fortfarande funnits kvar, men chipsen, de försvann ju.....

Den lilla donnan kunde plötsligt hålla pinnen de 2 sekunder jag velat att hon skulle hålla den.

Kanske är hon lite smart oxå den där hunden, så från och med nu körs den övningen bara med godis som jag oxå tycker om att äta.

Leksakerna har försvunnit både utomhus och inne, vill hon inte leka med mig så ska hon inte leka själv heller.

Nog nu om de jobbiga sakerna med henne,

Gårdagens träningspass var ett lyckat träningspass.

Hon har börjat reagera på "nu ska vi till rutan" hon har ingen aning om vart vi är på väg, men jag märker en förväntan och hon rör sig i rätt riktning.

Klossen, helt plötsligt har det lossnat, hon rör sig fint på båda hållen, jag har ingen aning vad jag gjort eller vad det är som har gjort att hon plötsligt förstår, hon älskar klossen, använder den även till att belöna sig själv.

Sitt kvar, nu har hon börjat förstå att hon har en uppgift, nu återstår bara att hon ska förstå att fötterna ska vara låsta hela tiden. jag kan gå ett helt varv runt henne när jag går nära och visar med handen.

Idag har hon för första gången förstått innebörden av "ligg" när hon sitter bredvid mig, det har varit svårt, att lägga sig ner när vi är mitt emot varandra är inget problem, nästa projekt är att kunna lägga sig ner från stående men det får komma sen.

Foppa han tränar benlyft, bara för att vi kan träna det, jag står mitt emot honom och vi tränar på att lyfta samma ben samtidigt, roligt tycker vi båda, några lydnadsmoment blir det ju oxå så klart