Bestämmer mig för att ta ett träningspass i parken under eftermiddgen.

Väl framme läggs hundarna ned, sätts fast i kroken, rutan sätts upp, jag sätter på alarmet på mobilen, 10 minuter ska Buza tränas.

Har pratat lite med Heidi ang träningstid med "B", ja sa att jag brukar nog träna 10 - 15 minuter åt gången.

Jag ska pröva köta 10 minuter men mer intensivt.

Jag kopplar loss "B" som går in i rutan, ställer sig och tittar på mig och "säger" kommer du eller....

Givervis blir belöningen stor och leken vild.

går ut ur rutan, passiv,

kallar på hunden, säger "ska vi till rutan" precis som vid förra träningstillfället ser jag att hon har en stor förväntan på att ngt ska hända , hon vet att det kommer att ske nåt roligt men hon vet inte riktigt vart.

Samma sak en gång till, är glad över att hon skaffat sig en förväntan.

Känner mig störd av telefonen som liger i min ficka och räknar ner minuterna vi har på oss att träna, tror att de går mycket fortare än vad de gör...

Tar fram klossen, och samtidigt kommer det 2 tjejer gåendes över gräset mot oss, med sin sparkcyckel, jag ignorerar dem, Buza gör likadant tills de bestämmer sig för att de ska klappa Buza, de ställer sig väldigt väldigt nära, kanske en meter ifrån klossen, vinglar med sparkcyckeln gång på gång, jag känner mig störd, jag känner att de vill ha kontakt, jag vill inte avbryta det jag håller på med, Buza blir störd hon med, både på grund av tjejerna och säkert att jag på något vis visar att jag är störd, jag kan be tjejerna att backa undan något men väljer att låta bli, vår träningsmiljö kommer aldrig att bli störningsfri, lika bra att testa hur långt vi kan gå, vi kämpar båda två, jag & Buza, vi utför övnigen men det hade ju så klart gått bättre utan störning, men vetskapen om att det finns tillfällen då Buza verkligen försöker utföra sin uppgift, och detta tillfälle är här och nu så är jag väldigt nöjd över hur vi löste det hela tillsammans, hon valde att samarbeta trots det fanns annat som hon ville kontrollera.  

Flickorna frågar om de får klappa Buza, jag svarar nej eftersom vi tränar men de får gärna klappa den andra hunden, vill inte bli avbruten mer i träningen.

Sista övningen vi gör är metallapporteringen,

Det stör mig något att jag inte vet hur jag ska agera/belöna henne vid vissa situationer, de andra hundarjag haft har inte tyckt att metallen är något vidare, visst de har tagit dem men så mycket bättre än något annat har den inte varit.

I vanlig ordning börjar vi att kampa med "tutleksaken" när hon släpper/tappar greppet sticker jag in metallen och springer och tutar med leksaken, Busa springer glatt efter, kastar leksaken för att vi ska återuppta vår lek, jag menar att hon ska släppa metallen och byta till leksaken- det är här som jag blir störd, hon springer till leksaken men inte fassen byter hon, för varför skulle hon byta sin fina blanka silvriga fina sak mot en luden leksak, hon väljer att behålla apporten, detta vill jag såklart belöna på nåt vis, har inte kommit fram till nåt - förrän på kvällspromenaden idag, då slår det mig plötsligt hur jag borde göra- det blir så självklart, nästa gång finns det ingen tvekan över hur jag ska göra.

Efter denna övning ringer alarmet, jag känner mej nöjd, inser att jag nog inte brukar träna längre än såhär.

Foppa får oxå 10 min.

Vi kör htm/freestyle rörelser, jag märker att Foppa tycker detta är mkt roligare än de lydnadsmoment han tränat på i 10 år.

Vi tränar på våra benlyft, rörelser åt sidan, vilket jag har väldigt svårt för, jag kan inte hålla rätt pos. samt att jag måste hålla klicker och godis i rätt hand, för hur roligt tycker Foppa att det är att följa en hand som håller i en klicker!?

Backa med hunden på höger sida, det är mest jag som tycker det är svårt, märker att jag på ngt vis för ut honom från mig, ordförståelse har han, det är bara hans matte som ska hålla rätt på sin kropp.

Även om vi aldrig kommer att tävla mer så är det roligt att försöka dig på detta,

och ska det vara så ska det vara rätt utfört lydnadsnörd som man är....

Mitt nya tänk -  Men en hund som ibland vill väldigt mycket med mej och ibland vill väldigt mycket med sig själv har jag haft väldigt svårt att finna en röd tråd i vårt sätt att träna, ena gången har det gått så in i norden bra och nästa gång har ingenting funkat alls.

Jag vet inte hur många gånger jag tänkt- nu skiter jag i det här, jäkla dumma hund, jag väntar med träning tills jag fått min nya golden som vet vad det innebär att träna!!

Efter att ha haft en hund som gjort allt för att göra mig glad och nöjd som jobbat bara för att han har fått lov att jobba,

till att få en unghund som frågar varför då!? till varenda övning jag presenterar och bara jobbar för egen vinning skull, gör en lätt frustrerad.

Just det att hon bara skiter i en åhhhhh!!!

Läste i Heidis blogg att hon har samma problem som jag med sin lilla Chelsea, det enda som skiljer våra hundar åt är väl att orsaken till det är olika.

Jag tror att Buza är på väg in i en könsmognad, men jag kan ju ha fel....

Jag har i alla fall bestämt mig för att inte träna i de lägen som  hon är helt upp i det blå och inte ser eller hör mig, det är inte lönt att gå in en konflikt, för det är ju ändå jag som kommer att förlora den.

Jag har även märkt att jag måste vara väldigt väldigt tydlig med den unga damen, ta övningarna ett steg längre, som tex att hålla en vittringspinne....

Jag har länge länge försökt att få Buza att hålla en vittringspinne ca 2 sekunder, hon griper den gärna men spottar genast ut den - i de situationer där hon är stilla, rör hon på benen och vi fjantar oss kan hon springa runt och hålla den hur länge som helst.

Jag har försökt med "godis i ena handen- pinne i andra handen"  har bara kommit till ta och släpp pinnen, snabba gripanden, jag har försökt vänta ut henne men det har fassen inte gått, tills jag en dag gjorde övningen med chips istället för hundgodis, hon grep pinnen- spottade ut pinnen, varje gång hon spottade ut pinnen åt jag upp chipset mitt framför ögonen på henne.

Och se - helt plötsligt började något vakna hos henne, precis som om hon vetat att hon inte fått hundgodiset, men det har ju fortfarande funnits kvar, men chipsen, de försvann ju.....

Den lilla donnan kunde plötsligt hålla pinnen de 2 sekunder jag velat att hon skulle hålla den.

Kanske är hon lite smart oxå den där hunden, så från och med nu körs den övningen bara med godis som jag oxå tycker om att äta.

Leksakerna har försvunnit både utomhus och inne, vill hon inte leka med mig så ska hon inte leka själv heller.

Nog nu om de jobbiga sakerna med henne,

Gårdagens träningspass var ett lyckat träningspass.

Hon har börjat reagera på "nu ska vi till rutan" hon har ingen aning om vart vi är på väg, men jag märker en förväntan och hon rör sig i rätt riktning.

Klossen, helt plötsligt har det lossnat, hon rör sig fint på båda hållen, jag har ingen aning vad jag gjort eller vad det är som har gjort att hon plötsligt förstår, hon älskar klossen, använder den även till att belöna sig själv.

Sitt kvar, nu har hon börjat förstå att hon har en uppgift, nu återstår bara att hon ska förstå att fötterna ska vara låsta hela tiden. jag kan gå ett helt varv runt henne när jag går nära och visar med handen.

Idag har hon för första gången förstått innebörden av "ligg" när hon sitter bredvid mig, det har varit svårt, att lägga sig ner när vi är mitt emot varandra är inget problem, nästa projekt är att kunna lägga sig ner från stående men det får komma sen.

Foppa han tränar benlyft, bara för att vi kan träna det, jag står mitt emot honom och vi tränar på att lyfta samma ben samtidigt, roligt tycker vi båda, några lydnadsmoment blir det ju oxå så klart

Jäkla skitunge!!!

Jag kallar inte ofta på mina hundar under promenaderna, jag förutsätter att om de vill fortsätta tillhöra flocken så ser de till att inte bli av med dej. Med Buza har jag känt en sån säkerhet som jag inte gjort med de andra hundarna jag haft - kanske för att "B" är en fegis och att hon varit väldigt noga med att hålla sig i närheten av där jag är, inte gett sig av på egna äventyr ....

Nu är hon inte valp längre, det är hon väldigt tydlig med att visa, och det har gått så jäkla fort, helt plötsligt har hon blivit unghund och lite odräglig.

Att gå med näsan i backen, stanna på fläckar och drömma sig bort, helt plötsligt dra i koppel....

en massa olater har kommit som ett brev på posten.

Vi har kämpat och kämpat med att när kopplet knäpps av ska hon titta upp och fråga om det är ok att gå iväg,

- onödigt säger hon och vandrar iväg, och jag påkallar hennes uppmärksamhet, men åhnä, inte fassen ska hon dressera mej inte.

Så elaka Matte fäster ett nytt koppel i öglan på selen, så när hon hör "knäppet" är hon inte fri längre utan har 2 koppel på, attans attans, nu är det avdressering som gäller, så nu knäpps det på och av koppel som aldrig förr.

För att få bort lite överskottsenergi har det blivit lite träning i trädgården,

apporteringslek med metallen

  och så tränar vi på att den lilla Buzan ska kunna skälla på kommando

Liten unghund: Jag vill ut, jag vill ut, ska vi göra något, vi kan leka & busa

jag: Ska vi träna?

Liten unghund: "Jaaa, jaaaa kolla kolla, jag kan hoppa så hääär högt upp i luften " gör skutt och krumbukter till dörren, rusar ner för trappan och ut till uterummet för att visa vart träningsväskan står.

Här slutar det trevliga, plötsligt förvandlas hon till en odräglig snusande och dragande hund, får tankar i huvudet att hon kanske borde ha ett halvstryp istället för selen hon har på sig.

Väl framme i parken sätts rutan upp, tar fram leksaken och börjar leka med henne, ja jusst det , jag leker som en dåre och hon tittar på mig, och säger "håll du på där och apa dej din kossa" jag ska snusa och hålla  koll på allt annat runt omkring.

Hm, prövar träna rutan 3 gånger, ingen respons, hon håller lite löst i kamptrasan och jag kampar,hon tittar på folk, hundar, cycklister och bilar som kör förbi.

OK!

Ingen bra dag att träna rutan idag då, vi kör klossen istället.

 Nänä, sånt trams sa hon, gör du ditt så gör jag mitt....

Så synd om henne, som har sån sur matte som utan ett ord tar och sätter fast henne i kroken i marken och tränar med Foppa istället.

Vill hon sitta och kolla på omgiviningen får hon bannemej göra det för sig själv. Grrrrr

Foppa kan man alltid lita på lilla gulleplutten   

Men se den lilla skatan, plötsligt var det inte lika kul att kolla på annat, det var jätte spännande att kolla in brorsan som fick all uppmärksamhet.

Gjorde ett nytt försök  med lilla fröken "hormonersombörjarrörasigikroppen " och vips kunde hon allt, lustigt vad

ett träningspass med en  annan hund  mitt framför ögonen kan göra.

I morse styrde vi bilen mot Lunds brukshundklubb för vår första utställning med Buza.

Med tanke på resultaten av de andra hundarna så var väl förhoppningarna inte så stora.

Foppa ställdes ut med ok resultat som valp, aldrig med ett hp dock.

Som vuxen ställdes han ut 2 gånger då reglerna krävde att han skulle ha en 2a på utställning för att bli Slch.

Första gången han ställdes ut som vuxen på sofiero, han var så fin, nytvättad , trimmad och tjusig, nja det tyckte inte domaren i alla fall, hon skickade ut oss med en 3a.

Foppa var för hög, för smal, för dålig benstomme, dålig päls, rörde sig inte tillräckligt bra, och så var det ngt med öronen, men temperamentet var bra. Jag var så förbannad på denna jäkla kärring som nedvärderade min fina hund på detta viset....

Nåja, ett par månader senare försökte vi på SSRK och han fick sin 2a och sitt championat.

Lidas ställdes enbart som valp på malmö valp, det gick inget vidare, han åkte ut först av alla, utan att domaren tittat på honom kändes det som. Minns att han fick kritiken "sött ansikte"

Den här lilla donnan då? jodå 5½ månad gammal charmade hon till sig ett HP

När vi skulle in mot den andra tiken i klassen 6-9 månader som var mkt mer pälsad tänkte jag tack och adjö, men se, den rörde sig inte lika bra som Buza.

Fatta att jag blev förvånad när jag plötsligt stod där med en rosettsom det stod BIR på

Så fick vi vänta en stund, sen skulle vi in igen för gruppfinal,

Och Buza var finast igen!!!! ojojoj !! den där lilla hunden är nog lite fin

Efter ytterligare väntan blev det bis finalför valpar- där åkte vi ut nästan direkt, det var en hund som åkte ut innan vi, hur skulle denna lilla hund på 5½ månad kunna tävla mot väldigt mycket mer utvecklade hundar??? men BIR,BIG och BIS 7 är väl inte det sämsta.

Söta lilla BUZA

Vi träffade trevliga schappemänniskor som kom med en massa tips och trixs och en massa kunnade om kennlar, inte nog med att hon är väldigt trevlig min lilla "B" tydligen har hon väldigt bra linjer både från mammans och pappans sida.

Det är ju kul att veta,jag som köpte henne för att det kändes rätt, noll koll på kennelnamn och annat, i min

värld har det ju varit golden-namn för hela slanten.

Även goldenuppfödare träffades på- alltid roligt att växla några ord med sådana, denna hade köpt sig en engelsk setter, ngt jag var innte på för länge sedan-men ödet gjorde att det blev Foppa istället, något jag inte ångrar.

Buzas kritiklapp då, jo såhär löd den:

"tilltalande 5 månaders tikvalp av utmärkt typ & storlek. Mycket vackert huvud & uttryck, vackra ögon, utmärkt placerade öron av bra storlek.

Kunde ha  enaning bättre tillbakalagd skuldra.

Mkt god topline i stående & gående.

Bra kropp för åldern, väl ansatt svans, rör sig mycket väl med korrekt flyt i sina rörelser.

Lovande pälskvalitet.

Det ni- det där är min Buzunge

Efter att ha talat med vädergudarna och de lovat ok väder åkte jag och hundarna till jobb, är tacksam över att de får åka med lite då och då, de tycker det är så skönt att kunna gå ut och in i huset precis som de vill och tanterna tycker de är sååååååå söta.

Är imponerad över Buza, hur hon hanterar det hela, hon går ut i trädgården lite, går och letar upp mig, kollar så jag är kvar, väljer ett ställe där hon har bra koll på avdelningen sen ligger hon där och kopplar av, hälsar lite på de boende, uppför sig mycket väl.

Foppa är ju van sedan länge, han vet hur man gör, ett tag hade han en extra matte på jobb, de tyckte så mkt om varandra han och Gertrud som damen hette, det är så härligt att se, så mycket det gör med lite djur som kommer och hälsar på.

Väl hemma hoppades jag på Att Buza skulle koppla av lite och vila upp sig inför dagens valpkurs, men nänä, nu skulle det göras av med en massa energi  som lagrats i kroppen under arbetsdagen, hej och hå.

Jag kan ju erkänna att jag inte hade stora förhoppningar om att det skulle bli en bra träning idag, det hade ju varit bra om hunden vilat lite till tycker jag.

Med förra kursdagen i minnet då vi var på varsin planet båda två, jag på jupiter och hon på mars, hon var överallt där hon inte skulle vara och jag kände bara en inre irritation över hundskrället som i alla fall kunde anstränga sig lite och vilja lyda en gång.

Idag var vi på tellus båda två, träningen gick jättebra, är så nöjd med henne idag min rosa lilla stjärna

Har för andra gången fått frågan om hon inte är stor, hm, börjar få funderingar angående utställningen på lördag- även om det bara är en inoff så kommer jag väl få reda på om hon är "snygg "eller om hon "bara" kommer att vara en supersöt och  jäkligt trevlig träningskompis.

Väl hemma var det i vanlig ordning dax för schappe-fnatt,  ett totalt överslag av trötthet.

Nu äntligen sover hon gott, den där lilla, men imorgon är en annan dag och det är inte långt kvar tills dess.

Dax för mej med att krypa till kojs och hämta krafter inför veckans sista arbetsdag.

 I fredags tog vi en tur till stranden, dels för att njuta av det fantastiska vädret och dels för att döva besvikelsen efter att inte träffa på ngn liten kanin i skogen i torsdags, Buza som skulle visa hur duktig hon kunde vara och inte dra efter.

Solen gassade, vattnet var varmt, Foppa badade och försökte få med sig fegisen "B", men lyckades inte så väl

trots att han var duktig på att locka henne

    jätte äckligt att gå långt ut tydligen..

På väg hem lät jag Buza vara lös, och precis när vi kommer ut ur tunneln som är vid stranden och leder upp till gång/cyckelvägen, kommer det en jäkla kaninjäkel hoppandes över vägen, meeeen va faaan, han jag tänka innan "B" markerade den, jag kallade  mjukt Buuuuuza" och vände tillbaka till stranden med vetskap om minsta skärpa i rösten skulle hon nog dra.

Men hon valde MEJ!!!!!!          

Oj vad glad jag belv, klappade mej själv på axeln och berömde mej  för att jag kunnat behålla mitt lugn, för det är ju inget att hetsa upp sig över, att det skuttar en kanin mitt framför fötterna på en liksom....

Berömde lilla stumpan när vi återigen gick förbi kaninstället och hon markerade där jag tror att kaninen var och promenerade hemåt.

Sjukt nöjd!

Det blev ett träningspass i parken efter jobb idag , hon blir fort trött i nya miljöer märker jag, blir som en trotsig unge med damp.

Men på något vis är det ytterst charmerande.

Vi jobbade vidare på rutan, hon gör framsteg trots att hon inte vet om det själv eller varför jag plötsligt blir så glad. Tränar utan föremål , target eller godis i rutan.  Vi har kul, idag stack hon dit 2 gånger , det var rena lyckoträffar båda gångerna, men hon stack dit!!

Klossen tränas det på, tydligen svårt att hålla reda på både framfötter och bakfötter på en och samma gång, men vi kämpar vidare.

Apporteringsträningarna går oxå frammåt,hitar ständigt nya lekar som passar oss väldigt bra, otroligt roligt att träna en sån här hund.

Hur som helst, vi har kul båda två när vi tränar hon och jag, längtar bara tills det blir vi.

Avslutar med att visa den senste metoden att lära in rutan på - man låter den gamla hunden pryla upp den lilla hunden i rutan   

Igår fick jag den utmärkta ide´n att jag skulle träna Buza på vilt - ja inte nån retriever träning utan att hon får markera dem men inte springa efter.

Vi for ut till skogen, jag vet ett speciellt ställe där kaninerna har sina hålor och det är stora familjer som bor där, det finns inte en gång man går där utan att det hoppar fram en liten kanin mitt framför fötterna på en, ibland undrar jag om de inte är lite busiga oxå eller kanske självmordsbenägna då de väljer att lugnt skutta framför en på stigen.

Lidas och jag gick där många gånger, och aldrig att han satte efter dem fast han skulle vilja, något som Foppa garanterat gjort om han fått vara lös just där, tror att han än idag hade fått fart under fötterna om han stött på en liten kanin.

Vi kom fram till stället, Buza & Foppa i koppel, vi gick och gick och inte en endaste kaninjäkel visade sig, visst såg jag att båda hundarna markerade att de fanns i buskarna men inte någon litten frivillig som plötsligt ville hoppa fram, jag som hade planerat det hela så noga och i mina tankar skulle vi stöta på minst 7-8 kaniner som vi fick tillfäle att träna på, men icke  , åhhhh jäkla kaniner...

Vi lekte kurra gömma istället, vilket gick sådär, för den vita stora hunden avslöjade mina gömställen lika ofta som Buza fick tillfälle att hitta mej.

Till helgen håller vi tummarna för de vi känner som ska tävla SM i rallylydnad,

självklart så är det min jobbhelg så jag missar hela spektaklet tyvärr.

Extra hårt håller vi tummarna för våra träningskompisar Linda & Penny , Penny den enda tävlande beardisen på plats!!

Ett stort Lycka till!!